Hermann Göring

alt=|miniatyr|Hermann Göring under första världskriget, 1918. miniatyr|Gustaf V i Berlin den 2 februari 1939 på genomresa till Franska rivieran. Riksmarskalk Hermann Göring erhöll vid besöket på den svenska legationen ur kungens hand Svärdsorden - Kommendör med stora korset med kedja. Längst till vänster arvprinsen [[Gustaf Adolf (1906–1947)|Gustaf Adolf, som var i Berlin för en ryttartävling.]] Hermann Wilhelm Göring, född 12 januari 1893 i Rosenheim, död 15 oktober 1946 i Nürnberg, var en tysk politiker, militär och dömd krigsförbrytare. Han tillhörde ledarskiktet inom Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och var riksdagsledamot från 1928. Från 1932 till 1945 var Göring tyska riksdagens talman.

Göring var en mycket framgångsrik stridspilot under första världskriget och tilldelades 1918 utmärkelsen Pour le Mérite. Han var den siste befälhavaren för Richthofeneskadern. År 1935 utsågs Göring till befälhavare för Luftwaffe, det tyska flygvapnet. I mitten av 1940 utnämnde Adolf Hitler honom till riksmarskalk (''Reichsmarschall des Grossdeutschen Reiches'').

I april 1938 utsågs Göring till Hitlers ställföreträdare i samtliga ämbeten och året därpå officiellt utnämnd till Hitlers ställföreträdare och efterträdare som rikskansler. Under år 1942, då Tysklands krigslycka vände, försämrades Görings relation till Hitler.

Göring grundade Gestapo och var ansvarig för inrättandet av de första koncentrationslägren. År 1941 gav han Reinhard Heydrich i uppdrag att organisera den så kallade slutgiltiga lösningen. Efter andra världskriget ställdes Göring inför rätta inför den internationella militärdomstolen i Nürnberg och dömdes till döden för planerandet av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han begick dock självmord natten innan han skulle avrättas genom att svälja en cyanidkapsel. Levererad av Wikipedia