Max Dauthendey

thumb|Max Dauthendey Max Dauthendey, född 1867, död 1918, var en tysk författare. Han var bror till författaren Elisabeth Dautendey.

Dauthendey debuterade med diktsamlingen ''Ultraviolett'' (1893), som 1905 följdes av ''Die ewige Hochzeit'' och ''Der brennende Kalender''. Impressionistiskt stämningsmåleri, rikt på sinnesanalogier präglar dessa arbeten liksom det poetiska ''Die geflügelte Erde'' (1910). I sina senare prosaalster ägnade sig Dauthendey med förkärlek åt exotiska motiv, bland annat i ''Die acht Gesichter am Biwasee'' (1911). Bland övriga verk märks hans självbiografiska ''Der Geist meines Vaters'' (1912) samt ''Gedankengut aus meinen Wanderjahren'' (två band, 1913). Dauthendey dog på Java, där han överraskades av första världskrigets utbrott och sedan måste kvarstanna. Dauthedeys ''Gesammelte Werke'' utgavs i sex band 1925. Levererad av Wikipedia